Rättegångskostnaderna och den rättvisa rättegången – fyller RF tomrummet i FPL?

Frågan hur rättegångskostnader – särskilt ombudskostnader – ska hanteras i förvaltningsprocessen har diskuterats i olika offentliga utredningar under flera decennier. 50 år efter att förvaltningsprocesslagen trädde ikraft är emellertid kostnadsfrågan fortfarande oreglerad. I förvaltningsdomstolarnas praxis har avsaknaden av lagstöd för att döma ut kostnadsersättning alltid tolkats – och tolkas alltjämt – som ett hinder mot att tillerkänna enskilda ersättning för kostnader, obeaktat omständigheterna i målet. Konsekvensen av denna ordning blir inte sällan att enskilda parter tvingas att föra sin egen talan mot en betydligt starkare allmän motpart. Som Högsta domstolen har konstaterat i en serie avgöranden kan det dock strida mot rätten till en rättvis rättegång att låta enskilda bära sina egna kostnader vid en framgångsrik process mot det allmänna. I denna artikel görs det därför gällande att enskilda parter numera kan hävda en rätt till kostnadsersättning också i förvaltningsmål, med stöd av RF och/eller EKMR. För vad som är orättvist i allmän domstol kan väl inte rimligen vara rättvist i förvaltningsdomstol?