Digitala tvillingar och regulatoriska sandlådor – en modell för adaptiv regelutveckling

I artikeln undersöks hur rättsordningen skulle kunna utveckla regler i takt med den digitala transformationen utan att fastna i Collingridge-dilemmat, det vill säga att reglera för tidigt med otillräcklig kunskap eller för sent när förändringar blivit svåra att genomföra. Syftet är att analysera hur digitala tvillingar och regulatoriska sandlådor potentiellt kan användas för att skapa en mer flexibel, lärande och kunskapsbaserad regelgivning samt att identifiera de rättsliga förutsättningarna för ett sådant arbetssätt.

Artikeln bygger på rättsdogmatisk metod i kombination med teoretiska perspektiv från adaptiv styrning och regulatorisk experimentering. Genom en tvärvetenskaplig ansats, där juridik och informatik samspelar, utvecklas ett iterativt arbetssätt där digitala tvillingar används för simulering och analys i en virtuell miljö och regulatoriska sandlådor för kontrollerad testning i verkligheten. De två verktygen utgör tillsammans en potentiell modell för empiriskt grundad och evidensbaserad regelutveckling.

Analysen visar att arbetssättet skulle kunna förena innovation och rättssäkerhet, under förutsättning att vissa rättsliga krav uppfylls: tydligt lagstöd för försöksföreskrifter, rättsmedel för berörda aktörer, objektiva urvalskriterier samt skydd för integritet och konkurrensneutralitet. Artikeln visar också att juridiken inte enbart fungerar som en begränsning, utan skulle kunna bli en möjliggörare för adaptiv och kunskapsbaserad styrning.

Genom att harmonisera teknikens möjligheter med rättsstatens krav skulle digitala tvillingar och regulatoriska sandlådor kunna bidra till en lärande rättsordning där innovation och rättssäkerhet förstärker varandra.