Beslutsmotivering som rättfärdigande

I en rättsstat måste myndigheter och andra offentliga organ ge skäl för beslutsfattande som kan påverka enskilda. I Sverige grundas detta på rättsstatsprinciper som framgår i regeringsformen, och det stipuleras i förvaltningslagen. I arbetet med revideringen av förvaltningslagen skärptes motiveringsskyldigheten, vilket framgår i såväl själva lagtexten samt dess förarbeten, och förutom lagrum ska även relevanta omständigheter framgå. Trots motiveringsskyldighetens betydelse för rättsstaten så görs det inte klart vilka krav som ställs på de skäl som skall motivera besluten, exempelvis vilken typ av omständigheter som får, bör eller måste beaktas. Denna oklarhet motiverar tydliggörande forskning. Vi menar att praktiken att ge beslutsmotiveringar ska förstås som ett rättfärdigande av beslut, där såväl motiveringarnas form och innehåll är centralt. I denna artikel argumenterar vi för att reciprocitet och generalitet kan användas som kriterier för att bedöma huruvida de angivna skälen är rimliga, och att motiveringsskyldigheten bör förstås som en rätt till rättfärdigande.