Den kungliga dispositionsrätten till fast egendom

Den kungliga dispositionsrätten till fast egendom är en nyttjanderätt sui generis. Det är en nyttjanderätt som går tillbaka till tidig medeltid. För den breda allmänheten men också bland jurister är den dock ganska okänd.

I artikeln ges en historisk bakgrund till den kungliga dispositionsrätten, hur den har vuxit fram liksom av den överenskommelse som ingicks 1809/1810 mellan Riksens ständer och Karl XIII och som är alltjämt är en väsentlig grund för dispositionsrätten. I artikeln berörs också hur dispositionsrätten förhåller sig till 1809 års och 1974 års regeringsformer. Vidare behandlas den närmare innebörden och avgränsningen av den kungliga dispositionsrätten, liksom vilken fast egendom som omfattas. Förutom Kungl. Slottet omfattas flera andra byggnader i Stockholm och därtill ett antal andra slott samt stora delar Södra och Norra Djurgården i Stockholm. I artikeln behandlas slutligen ändringar dispositionsrätten liksom behovet av reformer.