Psykiatrisk tvångsvård vid självskadebeteende – kan en person ha ett oundgängligt behov av en vård som inte hjälper?
Publicerad i Förvaltningsrättslig tidskrift 2022 4, november 2022 s. 605–626
Personer med upprepat självskadebeteende är inte sällan föremål för psykiatrisk tvångsvård. Tvångsvården motiveras vanligen med att personen löper risk att allvarligt skada sig själv, och därför har ett oundgängligt behov av psykiatrisk heldygnsvård. Det finns emellertid inget tydligt vetenskapligt stöd för att sådan vård effektivt förhindrar självskadehandlingar i dessa fall. Medicinska studier pekar tvärtom på att heldygnsvård kan bidra till att självskadebeteenden eskalerar, vilket också bekräftas av den kliniska erfarenheten. I artikeln konstaterar vi att psykiatrisk tvångsvård av personer med självskadebeteende förutsätter en noggrann och kunskapsbaserad avvägning mellan de risker och den nytta som heldygnsvården innebär. Detta följer av proportionalitetsprincipen och av kravet på att hälso- och sjukvård ska stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi analyserar därför om kravet på ett oundgängligt behov av psykiatrisk heldygnsvård i 3 § 1 p. lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128, LPT) kan anses uppfyllt mot bakgrund av kunskapsläget kring självskadebeteende. Vår slutsats är att så ofta inte är fallet.
Fler artiklar av samma författare
Omvårdnadsbidraget – vari ligger det nya?
https://doi.org/10.53292/cc846888.e180c14a
Publicerad i Nordisk socialrättslig tidskrift nr 40.2024, september 2024 s. 221–242
NOK, en nationell ordning för kvalitetsutveckling i äldreomsorgen
https://doi.org/10.53292/83106194.640998c3
Publicerad i Nordisk socialrättslig tidskrift nr 39.2024, september 2024 s. 73–80
Etikprövning och dataskydd – en vinnande kombination?
https://doi.org/10.53292/b97c6722.0c383d2a
Publicerad i Förvaltningsrättslig tidskrift 2024 3, juli 2024 s. 325–348