Rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut – en tämligen komplicerad historia. Reflektioner kring HFD 2019 ref. 43

Published in Förvaltningsrättslig tidskrift 2020 3, October 2020 s. 493–510

175
645

I artikeln analyseras Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD 2019 ref. 43, ännu ett rättsfall på temat ”rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut”: Ett överklagandeförbud i en specialförfattning ställdes emot europarättsliga krav på domstolsprövning, fast med de komplicerande faktorerna att beslutsinstansen var ett privaträttsligt subjekt och att kompetensfördelningen mellan våra domstolar måste avgöras. Lagstiftaren har genom en kombination av passivitet och otillräckligt genomtänkta reformer försatt oss i en situation där domstolarna ständigt måste agera. Den stora haken är hur det svenska systemet för att garantera domstolsprövning är uppbyggt i denna del: En föreskrift om domstolsprövning (40 § förvaltningslagen (2017:900), FL), en subsidiär förvaltningslag (4 § FL) och specialförfattningar som inte medger domstolsprövning trots att europarätten förutsätter en sådan prövning. Denna ordning lägger ett stort ansvar på både förvaltningsmyndigheter och domstolar samtidigt som lagstiftaren enligt min bedömning undandrar sig sitt ansvar. En enkel lösning på problemet är att lagstiftaren helt enkelt hänvisar till 40 § FL istället för att stipulera ett överklagandeförbud.