Domstols tillämpning av bevisregler i mål om bygglov – särskilt om bevisbörda och beviskrav

Artikeln är en fristående uppföljare på författarens tidigare artiklar i FT 2011 och 2016 om domstols utredningsskyldighet respektive processram i mål om bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL. I artikeln diskuteras några av de bevisfrågor som kan uppkomma i mål om bygglov och hur mark- och miljödomstol bör tillämpa bevisregler för att lösa dessa frågor.

Bevisfrågorna rör ofta sakförhållanden som har betydelse vid tillämpningen av det s.k. omgivningskravet i PBL, vilket i huvudsak innebär att byggnation inte får innebära betydande olägenheter för omgivningen, t.ex. i form av insyn, skuggbildning, buller, lukt och fuktskador.

Enligt författaren bör bevisbördan åvila den som ansökt om bygglov, oavsett om bygglov beviljats eller inte och således oavsett om sökanden intar ställning av klagande eller motpart i mark- och miljödomstol. För att anses ha fullgjort sin bevisbörda, bör sökanden ha förmått göra sannolikt att sådana sakförhållanden föreligger att bygglov bör beviljas.