Konsulenten och knäroten. Om Skogsstyrelsens handläggning av artskyddsärenden

I artikeln behandlas handläggningen hos Skogsstyrelsen av ärenden om skogsbruk och artskydd med utgångspunkt i en undersökning i fyra distrikt under perioden 2018–19. Jag inleder med att redogöra för regleringen och tillsynsansvaret på området där en traditionell förvaltningsmodell möter moderna miljökrav och principen om god förvaltning. Därefter diskuteras vilka slutsatser som kan dras från undersökningen ur ett bredare miljörättsligt perspektiv mot bakgrund av kraven på rättssäkerhet och tydlighet för de inblandade, principen om EU-rättens effektiva genomslag och idéerna om transparens, deltagande och tillgång till rättslig prövning. Här lyfter jag också fram och kritiserar några av de förslag som presenteras av den nyligen avlutade Skogsutredningen (SOU 2020:73). Diskussionen i artikeln gäller främst Skogsstyrelsens handläggning och här ingår även en analys av konsekvenserna av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2020 ref. 12. Slutsatsen är att artskyddet i skogsbruket riskerar att försvagas genom förändringar i handläggning av dessa ärenden, vilket kan medföra problem för Sverige när det gäller mötet med EU-rätten.