Är du bosatt lille vän? Om bosättningsbegreppet i skatte-, socialförsäkrings- och folkbokföringsrätten
Publicerad i Förvaltningsrättslig tidskrift 2021 4, oktober 2021 s. 723–746
Det finns en långvarig idé om att skyldigheten att betala skatt och rätten till sociala förmåner bör kongruera med varandra. Vid en första anblick ser det också ut som att så är fallet, båda rättsområdena avgränsar sin personkrets med hänvisning till bosättning. I artikeln ”Är du bosatt lilla vän?” går jag igenom bosättningsbegreppen i folkbokföringslagen, inkomstskattelagen samt socialförsäkringsbalken och jämför dem. Jag finner att bosättningsbegreppen i både inkomstskattelagen och socialförsäkringsbalken har sin grund i folkbokföringslagen, men att det också föreligger viktiga skillnader. Bland dessa märks särskilt tidsgränsen för att en person ska anses bosatt: i skatterätten sexmånader, i folkbokföringen minst ett år och i socialrätten mer än ett år. En annan viktig skillnad är betydelsen av om uppehållstillstånd saknas: i skatterätten hindrar detta inte att personen anses bosatt, i folkbokföringen och socialrätten är det ett hinder. För att förstå varför bosättningsbegreppen ser ut som de gör vänder jag mig till förarbetena från 1990-talet och de försök att samordna begreppen som då gjordes. Vilka argument fanns för att använda samma bosättningsbegrepp, och vad ansågs tala emot det?