Om betydelsen av etikprövningslagens syfte att skydda respekten för människovärdet

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) kräver etikprövning för viss forskning på människor. Enligt 1 § är lagens syfte att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. I denna artikel diskuteras betydelsen av lagens syfte att skydda respekten för människovärdet. Eftersom etikprövningslagen och dess förarbeten inte ger en klar bild av vad som avses med ”människovärde” relaterar artikeln det som går att utläsa ur dessa källor till framträdande idéer om människovärde i den internationella rätten om mänskliga rättigheter, inom bioetiken och i förarbetena till andra svenska regelverk. Med detta som utgångspunkt presenterar artikeln en rekonstruktion av den konceptualisering av människovärdet som kan antas ligga till grund för etikprövningslagen. Denna konceptualisering jämförs sedan med den syn på människovärdet som kan urskiljas i beslut från Överklagandenämnden för etikprövning. Artikeln visar att lagen inte bara är överinkluderande, utan också i väsentliga avseenden underinkluderande i förhållande till sitt syfte att skydda respekten för människovärdet, på så vis att det många gånger är en ren tillfällighet om forskning som framstår som relevant för detta syfte alls är tillståndspliktig.