Begränsningar i partsinsynen – HFD:s tolkning av rekvisitet synnerlig vikt i 10 kap. 3 § OSL

Att den som är part i ett ärende hos en myndighet ska ha rätt att ta del av det material som myndigheten grundar sitt avgörande på är en grundläggande princip i förvaltningsförfarandet. Det är ett utflöde ur den allmänna rättsgrundsatsen att ingen ska dömas ohörd. Rätten till partsinsyn är inte helt oinskränkt utan gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). En regel som innebär att en handling eller annat material inte får lämnas ut till part, i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att uppgift i materialet inte röjs. Bedömningen huruvida det är av synnerlig vikt att begränsa partsinsynen är en grannlaga uppgift för myndigheterna och något som inte sällan förknippas med svårigheter. Syftet med artikeln är att närmare undersöka rekvisitet synnerlig vikt i 10 kap. 3 § OSL, genom framför allt en analys av HFD:s tolkning av begreppet. En fråga som diskuteras i artikeln är huruvida bestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL tillåter att en intresseavvägning görs i det enskilda fallet mellan å ena sidan partens intresse att få insyn i ärendet och å andra sidan sekretessintresset.