Barnkonventionen som svensk lag – en diskussion om utmaningar och möjligheter för att förverkliga barns rättigheter
Published in Förvaltningsrättslig tidskrift 2018 2, May 2018 s. 287–312
Att Sverige som stat har ett ansvar för att efterleva och förverkliga barns rättigheter så som de formuleras i FN:s konvention om barnets rättigheter är något som de allra flesta tycker är självklart och viktigt. Det råder dock oenighet om hur detta bäst uppnås. Inkorporering ses som lösningen av bl.a. barnrättsorganisationer och många politiker, men när den s.k. Barnrättighetsutredningen la fram ett förslag om just detta framkom skepsism, kritik och motstånd från en rad remissinstanser, inte minst juridiska sådana. Lagrådet lämnade också ett yttrande som knappast kan ses som något annat än en totalsågning. Trots detta har regeringen i mars 2018 lagt fram en proposition med förslag om att barnkonventionen ska ges status som svensk lag. Inkorporering förväntas efter omröstning i riksdagen i juni 2018 genomföras i januari 2020. Syftet med denna artikel är att diskutera vad inkorporering av barnkonventionen på det sätt som nu föreslås kan komma att innebära för barns rättigheter i svensk rätt. Diskussionen kan ses som ett försök att analysera inkorporeringsfrågan bortom de polariserade ställningstaganden som framkommit i debatten.
Det kan övergripande konstateras att det faktiskt är osäkert vad inkorporering kommer att innebära. I Sverige har vi inte särskilt stor vana vid att inkorporera internationella konventioner, och vad det kan komma att innebära beror förstås på vilka andra åtgärder som vidtas och vilket tolkningsstöd som kommer att tas fram. Även om det kan bli som förespråkarna hävdar, att konventionens ställning kommer att tydliggöras, att ett barnrättsbaserat synsätt kommer att få genomslag i rättstillämpningen samt att transformering av konventionens artiklar kommer att påskyndas, ser jag ett problem i att det faktiskt saknas en diskussion om vad det mer exakt är som regeringen vill uppnå genom inkorporering, och till vilket pris. Jag menar att förhoppningarna är något naiva och att det finns problem med inkorporering i enlighet med propositionen. Det finns enligt min mening också en risk för vad som kan kallas för politisk problemdumpning, dvs. att ansvaret för avvägningar och prioriteringar som i grunden är politiska lämnas över till rättstillämparen.
More articles by the same author(s)
Förord
Published in Nordisk socialrättslig tidskrift nr 40.2024, September 2024 s. 1–4
Förord
Published in Nordisk socialrättslig tidskrift nr 39.2024, September 2024 s. 1–4
Förord
Published in Nordisk socialrättslig tidskrift nr 37.2024, April 2024 s. 1–6