Domstolsprövningens inriktning vid prövning av förvaltningsbesvär

Artikeln handlar om domstolsprövningens inriktning vid överprövning av förvaltningsbeslut. I artikeln ställs frågan om det finns skäl att i något avseende förändra den form av allsidig prövning som normalt sker inom ramen för förvaltningsbesvärsinstitutet. Frågan ställs mot bakgrund av att allt fler frågor kan prövas i förvaltningsbeslut, dels som en följd av att begreppet överklagbart beslut i vissa avseenden har givits en vidare innebörd, dels därför att europarätten har krävt att eventuella överklagandeförbud många gånger behöver åsidosättas. En slutsats i artikeln är att det saknas skäl att i grunden förändra den svenska förvaltningsbesvärsprövningen. Samtidigt visar artikeln på att inriktningen på domstolsprövningen de facto varierar, liksom att den allsidiga förvaltningsbesvärsprövningen i vissa avseenden verkar ha stått i vägen för att tillåta en domstolsprövning över huvud taget. Mot denna bakgrund föreslår författaren att normgivaren och/eller Högsta förvaltningsdomstolen i högre grad tillåter sig att ange att inriktningen på prövningen ska kunna varieras i olika prövningssituationer.