Kontraritetskravet i den förvaltningsprocessrättsliga klagorätten

För att någon ska ha rätt att överklaga ett förvaltningsbeslut krävs bland annat att beslutet har gått den klagande emot. Det föreligger därmed ett kontraritetskrav. Detta krav har ofta kommit i skuggan av kravet på att beslutet ska angå den enskilde för att klagorätt ska föreligga. I vissa situationer har dock kontraritetskravet stått i fokus för domstolarnas bedömningar. Bland annat har det rört sig om beslut som vid en första anblick tyckts vara gynnsamma för en enskild men som i praktiken visat sig ha negativa effekter eller om situationer som varit så komplexa att det varit svårt att avgöra vad som är gynnsamt för den enskilde. Både Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen har varit mycket tillmötesgående mot de enskilda klagande och normalt accepterat deras åsikt att besluten gått dem emot. Mot den bakgrunden kan hävdas att kravet antingen inte fyller någon självständig funktion eller är svårtillämpat. Det talar för att kravet bör avskaffas. Kontraritetskravet kan dock alltjämt fylla en funktion om det används för att hantera klagandes möjligheter att ändra inställning under processers gång.