Emma Hallström

Sara Johannesson

Open Access

Per Ahlin

Utrikespolitiken anses vara ett exklusivt ansvar för staten, främst för regeringen. Högsta förvaltningsdomstolen har därför i några fall ansett att en kommun överskridit sin kompetens när den engagerat sig i frågor av utrikespolitisk karaktär, som att utropa sig till en kärnvapenfri zon eller inte köpa varor från en viss stat. Varför ansvaret är exklusivt eller vari denna exklusivitet består förklaras emellertid inte.

På vissa områden, exempelvis internationellt bistånd, har kommunerna lagstöd för att agera. Men begreppet utrikespolitik har ingen precis definition och i takt med att utrikespolitiken kommit att omfatta alltfler områden kan det uppstå osäkerhet när det gäller vad en kommun får eller inte får göra.

Open Access

Ann-Christine Hartzén

Artikeln tar sin utgångspunkt i Inspektionen för socialförsäkringens rapport om utmaningarna som plattformsarbetare möter i socialförsäkringarna och den pågående diskussionen om den särskilda bedömning för behovsanställda som infördes i sjukförsäkringen 1 februari 2022. Artikeln diskuterar vidare den flexibilisering som skett av den svenska arbetsrättsliga modellen och dess konsekvenser i relation till sjukersättning för plattformsarbetare och arbetstagare med flexibla anställningsformer. Syftet med ett mer flexibelt anställningsskydd ställs i relation till socialförsäkringens roll och föranleder ett ifrågasättande av förslaget att specialreglerna för behovsanställda i sjukförsäkringen tas bort.

Open Access

Jenny Johansson, Susanne Kelfve, Pia Kjellbom

Artikeln handlar om hur frågor kring ekonomiskt bistånd hanteras i förvaltningsdomstolarna. I Sverige är ekonomiskt bistånd, enligt socialtjänstlagen (2001:453) (SoL), den sista utvägen för människor att tillgodose grundläggande behov. Ett avslagsbeslut kan överklagas till förvaltningsdomstol där enskilda och socialnämnden blir motparter. Det finns en känd resursojämlikhet mellan parterna i förvaltningsrättsliga mål som ska utjämnas av domstolens utredningsskyldighet, för att uppfylla principen en rättvis rättegång. Rättsvetenskaplig forskning om hur just mål om ekonomiskt bistånd hanteras i domstol och huruvida rätten till en rättvis rättegång uppfylls i processen saknas. I denna studie undersöks utifrån ett rättssociologiskt perspektiv överklagande- och bifallsfrekvenser för ekonomiskt bistånd enligt SoL i samtliga förvaltningsdomstolar. Därutöver analyseras 169 domar med tillhörande dagboksblad från Förvaltningsrätten i Stockholm närmare genom en kvantitativ innehållsanalys.

Resultaten visar att få beslut från socialnämnden överklagas till förvaltningsrätten och att få klagande får bifall. Bifallsfrekvensen ökar för enskilda i högre instanser, men där prövas få mål eftersom prövningstillstånd krävs. I förvaltningsrätten avgörs inga mål av en fulltalig domstol och få av de klagande har ombud. En jämförelse mellan bifall och avslag visar att det är vanligare bland avslagen att de handläggs på en enhet för enklare mål. Bland avslagen är det också färre av de klagande som har yttrat sig eller presterat bevisning som värderas högt och det är vanligare att den klagandes beteende, snarare än behov, läggs till grund för beslut. Resultaten väcker frågor om rätten till en rättvis rättegång uppfylls för biståndsbehövande i förvaltningsdomstolarna.

Rune Lavin

Patrik Södergren

Hans-Heinrich Vogel