Nummer 2018 3

  • Nyheter i förvaltningslagen
  • Åtgärder mot långsam handläggning

    Rune Lavin

    I 12 § FL införs regler om vilka åtgärder en enskild part kan vidtaga för att påskynda en förvaltningsmyndighets handläggning av ett ärende. Hittills har det funnits dylika regler på olika specialområden, men de nya reglerna är avsedda att vara tillämpliga över huvud när inte något annat föreskrivs. De rättsmedel som härvid står till enskilds förfogande har åtminstone tills nu kallats dröjsmålstalan, men man har i FL undvikit att använda denna term. På specialområdena kan den enskilde genom sin dröjsmålstalan få tillgång till s.k. fiktiva beslut, som kan uppfattas antingen som avslagsbeslut eller som bifallsbeslut. Tillämpningen av de nya reglerna i FL kan på sin höjd ge till resultat att beslutsmyndigheten föreläggs att snarast eller inom viss tid avgöra det ifrågavarande ärendet.

  • Europeiska principer för god förvaltning och 2017 års förvaltningslag

    Jane Reichel

    I artikeln behandlas införandet av en ny rubrik om ”grunderna för god förvaltning” i 2017 års FL, under vilken centrala rättsstatliga principer samt regler för service, tillgänglighet och samverkan har samlats. Principen om god förvaltning är sedan lång tid etablerad inom EU-rätten och förekommer även i dokument från Europarådet samt i viss utsträckning inom Europadomstolens praxis. I artikeln analyseras frågan hur den svenska versionen med ”grunderna för god förvaltning” förhåller sig till de europeiska principerna, vad gäller såväl innehåll som funktion av standard eller utkrävbar rättighet. I vad mån kan EU-domstolens senare praxis avseende tillämpningen av principen om god förvaltning på nationell nivå inverka på hur FL tolkas och tillämpas? Analysen görs mot bakgrund av de syften som reformen av FL har avsett att uppfylla, att stärka enskildas rättssäkerhet, införa ett mer heltäckande förfarande och att göra lagen mer lättillgänglig.

  • Proportionalitetsprincipen i 2017 års förvaltningslag

    Henrik Wenander

    Artikeln handlar om vad den nu lagfästa proportionalitetsprincipen i den nya förvaltningslagen innebär. I artikeln beskrivs mot bakgrund av tidigare forskning hur principen, med ursprung i tysk förvaltningsrätt, har fått insteg i svensk lagstiftning och utvecklats genom praxis, delvis med hjälp av europarätten. Vidare undersöks i vilken mån den nya regleringen uppfyller lagstiftningens syfte att förtydliga vad som redan gäller och stärka rättssäkerheten. Lagfästandet innebär att myndigheter tydligt behöver förhålla sig till principen när argument om rimlighet eller liknande förs fram. Även om bestämmelsen verkar kunna uppfylla sitt syfte finns dock utmaningar när det gäller dess tillämpningsområde. En särskild fråga är här om domstolar och andra myndigheter ska kunna ge principen genomslag i strid med entydiga regler i speciallagstiftning. Även om den övergripande principen har en konstitutionell dimension är den nya bestämmelsen en reglering på lagnivå, som inte i sig ger stöd för att åsidosätta regler i andra föreskrifter.

  • Legalitetsprincipen i en ny förvaltningslag

    Karin Åhman

    I uppsatsen behandlas legalitetsprincipen i den nya förvaltningslagen. Författaren ställer sig frågan om det rör det sig om samma princip som återfinns i RF 1 kap. men i delvis nya kläder eller om det rör sig om något delvis nytt. Vidare behandlar hon vad det innebär att denna princip nu förs ned i vanlig lag. Hon inleder uppsatsen med att beskriva RF:s legalitetsprincip vartefter hon behandlar hur lagstiftaren beskriver principen i den nya förvaltningslagen. Hon avslutar uppsatsen med en reflektion över vilken betydelse det kan få att i vanlig lag ”påminna” om vad som redan gäller i vår grundlag.

  • Uppdateringar i förvaltningslagen
  • Enskilda anmälare i diskrimineringsombudsmannens tillsyn i ljuset av den nya förvaltningslagen

    Ida Asplund

    Diskrimineringsombudsmannens (DO) uppdrag är huvudsakligen att utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs. För att ta tillvara sin rätt att inte bli utsatt för diskriminering kan den enskilde göra en anmälan till DO, men endast omkring en tiondel av anmälningarna resulterar i att tillsynsärenden initieras och utreds. Detta aktualiserar allmänna förvaltningsrättsliga frågor såsom anhängighetsverkan hos en anmälan och tillsynsmyndighetens åtgärder inom ramen för service-, utrednings- och motiveringsskyldigheten. I artikeln diskuteras huruvida den nya förvaltningslagen kan komma att stärka den enskilde anmälarens rättsliga ställning och/eller innebära att högre krav kan uppställas på hur DO hanterar anmälningar jämfört med i nuläget. Slutsatsen som dras är att den nya förvaltningslagen inte i sig synes kunna bidra till att enskilda anmälningar i högre grad kommer att utredas av DO. Däremot kommer sannolikt fler tillsynsbeslut än i dag att omfattas av motiveringsskyldigheten, vilket kan gagna den enskildes möjligheter att ta tillvara sin rätt.

  • Negativ rättskraft i den nya förvaltningslagen – ökad trygghet för personer med funktionsnedsättning?

    Therese Bäckman

    Den enskildes trygghet och rättssäkerhet har varit och är fortsatt de främsta argumenten för principen om gynnande besluts negativa rättskraft. I 2017 års förvaltningslag framgår principen om gynnande besluts negativa rättskraft uttryckligen av lagtexten. Det innebär i sin tur att principen får mer tyngd eller åtminstone ett större erkännande än tidigare. Principen om gynnande besluts negativa rättskraft har, vare sig den är lagfäst eller ej, betydelse för den enskildes sociala trygghet inom det socialrättsliga fältet. Tillämpningen av gynnande besluts negativa rättskraft inom rättsområdena socialtjänstlagen (2001:453), SoL och lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS är emellertid förenad med vissa problem för den enskilde. Syftet med artikeln är att undersöka om 2017 års förvaltningslag innebär en förstärkning av gynnande besluts negativa rättskraft i socialrätten och ökad trygghet för personer med funktionsnedsättning inom rättsområdena SoL och LSS.

  • Obehövlig kommunikation och beslutsmotivering

    Vilhelm Persson

    Det är praktiskt och principiellt betydelsefullt att myndigheter kommunicerar beslutsunderlag inför beslut och motiverar fattade beslut. Myndigheternas skyldigheter i detta avseende formuleras mer generellt i den nya förvaltningslagen än i den förra. Bland annat gäller skyldigheterna inte längre enbart beslut som rör myndighetsutövning och som inte går någon part emot. Enligt lagförarbetena utvidgas därmed myndigheternas skyldigheter. De blir emellertid inte obegränsade. Justitieombudsmannen framhöll dessutom redan tidigare att myndigheter borde kommunicera och ge motiveringar i fler situationer än de som egentligen omfattades av den förra förvaltningslagen.

    De nya bestämmelserna innebär därmed till stor del en kodifiering av redan existerande praxis. Att tidigare rekommendationer från Justitieombudsmannen nu blir bindande kan emellertid öka möjligheterna till formellt ansvarsutkrävande. Det kommer också att vara utrymme för något friare argumentation utifrån bakomliggande intressen. Dessutom kommer grundläggande förvaltningsrättsliga begrepp – såsom ärende, beslut och part – att få ökad betydelse för avgränsningen av myndigheternas skyldigheter.

  • Utanför förvaltningslagen
  • Förvaltningslagen och digitaliseringen

    Cecilia Magnusson Sjöberg

    Lagstiftaren har genomgående intagit ett teknikneutralt förhållningssätt till anpassning av regelverk som behöver tolkas och tillämpas i digitala miljöer. Det finns förstås både fördelar och nackdelar med en sådan metod. Å ena sidan minskar risken för att författningar snabbt blir obsoleta, å andra sidan får inte beslutsfattare självklart tillräckligt mycket vägledning för att uppfylla krav på förutsebarhet, likabehandling m.m. Den nya förvaltningslagen innehåller endast en materiell bestämmelse som uttryckligen adresserar e-förvaltningen. Av 28 § framgår att ”(e)tt beslut kan fattas av en befattningshavare ensam eller av flera gemensamt eller automatiserat.” Motsvarar denna bestämmelse behovet av rättssäkerhetsgarantier i en förvaltning karaktäriserad av beslutsautomation, digital kommunikation och elektronisk dokumentation? Artikeln tar sig an denna problematik sett i ljuset av bl.a. Digitaliseringsrättsutredningens betänkande om ”Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering” (SOU 2018:25).

  • Förvaltningslagen och sanktionsförfarande

    Annika Nilsson

    Förslaget om ny förvaltningslag utreddes länge och noggrant, med djupgående undersökningar av inte minst hur svensk förvaltningsrätt förhåller sig till europarättsliga krav på god förvaltning och rättssäkert förvaltningsförfarande. Ett särskilt förvaltningsrättsligt ämne eller problemområde där sådana krav diskuterats under de senaste decennierna är förvaltningsrättsliga sanktioner och sanktionsförfaranden. Framför allt gäller detta straffliknande sanktioner, som sanktionsavgifter, där krav på särskilda processuella rättssäkerhetsgarantier aktualiserats – inte minst enligt EKMR artikel 6 och motsvarande regler i EU-stadgan. Frågan tycks inte alls ha behandlats i reformen av förvaltningslagen. Varken i lagtext eller i förarbeten finner vi vägledning i det allmänna förvaltningsrättsliga regelverkets tolkning och tillämpning i sanktionsförfaranden. I denna uppsats diskuteras bristen på sådana klargöranden, med grund i en inledande beskrivning av den rättsliga problematiken och med hjälp av komparativa utblickar. Det anförs exempel på särskilda processuella rättssäkerhetsgarantier eller problem som hade förtjänat uppmärksamhet i beredning av den nya förvaltningslagen.

  • Möjligheten att ompröva samma fråga flera gånger – om frånvaron av res judicata i förvaltningslagen

    Gustaf Wall

    Inom den allmänna processrätten innebär en talan mot en lagakraftvunnen dom att talan ska avvisas så som utgörande rättegångshinder – res judicata. Motsvarande bestämmelser saknas dock i de förvaltningsrättsliga förfarandelagstiftningarna. Behovet av sådana bestämmelser i förvaltningsprocessen har inte heller rönt något större intresse hos lagstiftaren. Genom den nya förvaltningslagen införs regler om förvaltningsmyndigheternas möjligheter och skyldigheter att ompröva och ändra sina egna beslut. Regleringen syftar till att kodifiera de principer som anses gälla för gynnande besluts principiella orubblighet. Någon uttrycklig regel om hinder mot att ompröva samma fråga eller sak flera gånger (res judicata), vid sidan av de gynnande besluten, föreslogs däremot inte i den nya förvaltningslagen. Artikeln syftar till att belysa lagstiftarens val att hålla res judicata-frågan utanför förvaltningslagen och om detta var ett lämpligt ställningstagande.

  • Förvaltningslagen och dess förhållande till andra lagar
  • Klagomål i hälso- och sjukvården ur förvaltningsrättslig synvinkel

    Lotta Vahlne Westerhäll

    I artikeln undersöks förvaltningen inom hälso- och sjukvården utifrån två nya lagstiftningar, nämligen den nya förvaltningslagen och den nya regleringen av klagomålshanteringen. Den senare trädde i kraft den 1 januari 2018. Den fråga som ska besvaras är hur dessa lagändringar påverkar patientens rättssäkerhet, dvs. möjligheterna till förutsebarhet och kontrollerbarhet, i förvaltningen. Frågan ska belysas, om vilken hälso- och sjukvårdsmyndighet som har skyldighet att handha den förvaltningsrättsliga hanteringen av respektive Inspektionen för vård och omsorg, IVO, och den aktuella vårdgivaren. En annan fråga som behandlas är frågan om rättigheter finns för annan, närmast patienten, att få ärendet överprövat vid domstol. Tonvikten i artikeln ligger på den del av hälso- och sjukvårdsförvaltningen som utgörs av klagomål. Samma rättssäkerhetskrav som gäller vid IVO:s klagomålshantering torde gälla också vid vårdgivarens klagomålshantering. I förra fallet finns rättssäkerhetskraven angivna i specialreglering, dvs patientsäkerhetslagen, medan de i det senare fallet följer av ”nya” förvaltningslagen.

  • Kommunal förvaltning och tillämpningen av förvaltningslagen

    Åsa Örnberg

    Den kommunala verksamheten är mångskiftande och av olika karaktär. FL:s tillämpning begränsas för handläggning av ärenden som överklagas genom laglighetsprövning enligt KL. I artikeln belyses bakgrunden till begränsningen och därutöver diskuteras om den fortfarande kan anses motiverad. I artikeln diskuteras även vissa bestämmelser som utvidgar FL:s tillämpningsområde, trots att besluteten överklagas genom laglighetsprövning. I fokus står främst de lagtekniska utformningarna och frågan om bestämmelserna bör förtydligas.

  • Internationell utblick
  • Den franska balken om förhållandet mellan allmänheten och förvaltningen – Fransk och svensk förvaltningslag i komparativt perspektiv

    Patricia Jonason

    Först nu när Sverige får sin tredje förvaltningslag får Frankrike, hösten 2015, sin allra första enhetliga författning på området: le Code des relations entre le public et l‘administration, balken om förhållandet mellan allmänheten och förvaltningen. Balken samlar, på ett strukturerat och detaljerat sätt, den omfattande rättspraxis från den högsta förvaltningsdomstolen Conseil d’Etat samt de olika författningar av allmän karaktär som gällde på området. I denna artikel presenteras den franska balken utifrån en komparation med den nya svenska förvaltningslagen. Först redogörs för lagarnas historiska utveckling och de skäl som ligger bakom. En presentation av författningarnas systematik kommer sedan, följd av en analys av skillnader och likheter vad gäller valda rättsfigurer och lagstiftningsval. Sammanfattningsvis påvisar denna komparativa studien likheter i termer av lagarnas innehåll och disposition. Däremot konstateras väsentliga skillnader när det gäller lagstiftningstekniken, skillnader som förklaras av skilda lagstiftningstraditioner. Vidare kan man ur formuleringarna av lagarnas bestämmelser utläsa skillnader mellan Frankrike och Sverige när det gäller statens syn på den egna tjänstemannakåren.

  • Har Sveriges förvaltningslag påverkat Finlands motsvarande lag – eller tvärtom?

    Matti Niemivuo

    Finlands förvaltningslag (434/2003) är från år 2003 och trädde i kraft vid ingången av 2004, Sverige kommer att ha en ny förvaltningslag från och med den 1 juli 2018. Avsikten med denna artikel är att behandla båda ländernas förvaltningslagar. Analysen är jämförande till sin karaktär. Meningen är inte att företa en helhetsjämförelse mellan Sveriges och Finlands förvaltningslagar, utan att diskutera likheter och skillnader i lagtexterna. I slutet av artikeln diskuteras om de svenska och finska lagarna kunde fungera som modell för förvaltningslagar i andra delar av världen.

  • Omgjøringsforbehold i forvaltningsretten

    Henriette N. Tøssebro

    På de fleste livsområder treffer forvaltningen avgjørelser av begunstigende karakter. Det kan dreie seg en rett til en økonomiske ytelse som sykepenger eller uførepensjon, eller en rett til en tjeneste som utdanning eller helsehjelp.

    Som et utgangspunkt kan slike avgjørelser ikke endres til skade for den som avgjørelsen retter seg mot eller direkte tilgodeser. Dette utgangspunktet er imidlertid gjenstand for en rekke reservasjoner. Blant annet kan en avgjørelse endres til skade dersom forvaltningen i form av et såkalt omgjøringsforbehold har betinget seg en rett til senere endring. I denne artikkelen undersøkes rekkevidden av slike omgjøringsforbehold nærmere.

    Det vil argumenteres for at forvaltningen kan gjøre bruk av omgjøringsforbehold i den grad den private ikke har et rettskrav på den aktuelle ytelsen eller tjenesten. Derimot vil omgjøringsforbeholdet ikke kunne gis virkning dersom det foreligger et rettskrav på den privates hånd.

  • Medverkande