Nummer 2018 2

  • Artiklar
  • Normprövning och kommunal självstyrelse – med anledning av länsstyrelsens beslut att upphäva Vellinge kommuns tiggeriförbud

    Patrik Bremdal, Moa Kindström Dahlin

    I augusti 2017 beslutade kommunfullmäktige i Vellinge kommun att revidera sina lokala ordningsföreskrifter och införde bl.a. ett förbud mot passivt insamlande av pengar, ett s.k. tiggeriförbud. I oktober upphävde Länsstyrelsen i Skåne kommunens beslut då det ansågs stå i strid med ordningslagen. Länsstyrelsens befogenhet att upphäva kommunala normer sätter ljuset på flera centrala konstitutionella frågor. Hur ska länsstyrelsens roll förstås i förhållande till kommun och riksdag? Är det verkligen regeringens uppgift (som ansvarig för länsstyrelserna) att övervaka kommunernas normgivning? I artikeln analyseras den kommunala normgivningsmakten liksom länsstyrelsens roll som normprövare i ljuset av rådande konstitutionella systematik. Artikeln manar till en diskussion om huruvida ordningslagen överlämnar allt för långtgående befogenheter till fel sorts organ.

  • Förfoganderätt över eget sekretesskydd – en exklusiv rätt för den som själv kan?

    Therése Fridström Montoya

    Förfoganderätten över eget sekretesskydd är viktig då den möjliggör för enskilda att bevaka sin rätt i ärenden och att granska myndigheters förehavanden. Genom samtycke från den som sekretesskyddet gäller får också myndighet befogenhet att lämna ut annars sekretessbelagda uppgifter – exempelvis då så behövs för att någon ska kunna få hjälp från annan myndighet. Att legala ställföreträdare kan träda i enskildas ställe när dessa saknar förmåga att själv förfoga över sitt sekretesskydd är av stor betydelse. När det gäller barn framgår av OSL att vårdnadshavare har sådan behörighet, men när det gäller vuxna personer saknas reglering. Det står inte klart om och i så fall under vilka förutsättningar som gode män och förvaltare är behöriga att träda i en företrädd persons ställe vad gäller dennes förfoganderätt över sitt sekretesskydd. Att så är fallet är problematiskt, både med hänvisning till rättssäkerhet och till vissa personers vårdbehov, samt på ett principiellt plan.

  • Informed Consent as a Right: Regulatory Challenges in the Swedish Legal Framework

    Jameson Garland

    Recent medical controversies in Sweden have reflected several ways in which Swedish authorities have struggled to recognize informed consent as a right under international law, particularly under the European Convention of Human Rights (ECHR). These controversies also expose significant gaps in Sweden’s legal framework, resulting from a problematic understanding of the relationship between informed consent and Sweden’s standard of care for medical interventions. They also raise the specter of criminal law, with grave implications for human rights, particularly when patients face the risk of death or serious injuries from interventions that do not, in fact, meet the standard of care. In particular, Sweden’s failure to recognize a judicial remedy for failures to obtain informed consent to medical interventions raises significant concerns as to whether Swedish law and medical practices violate the ECHR. This article, thus, examines the Swedish legal framework to determine its compliance with international law.

  • Lagen är lika för alla, men är alla verkligen lika inför lagen? – en studie av Skatteverkets processföring i PwC-målet

    Axel Hilling, Niklas Sandell, Anders Vilhelmsson

    För korrekt beskattning i komplicerade mål är det viktigt att Skatteverket kan utvärdera och presentera sakomständigheter på ett kvalificerat sätt. Skattebetalare med hög kompetens har annars större möjligheter att hävda sin rätt jämfört med skattebetalare som saknar sådan kompetens, vilket står i konflikt med likabehandlingsprincipen. I artikeln illustreras vikten av en kvalificerad förvaltningsmyndighet för att rättssäkerhet ska säkerställas. Det sker genom en studie av det s.k. PwC-målet, där sakfrågan rör marknadsvärdering av finansiella instrument. Artikeln, som är ett resultat av forskningsprojektet Corporate Finance and Accounting in Tax Litigation, visar att sakfrågan i målet inte kom att prövas av domstol som följd av att Skatteverket inte presenterade sakomständigheterna på ett övertygande och prövningsbart sätt. En motpart med stora ekonomiska resurser hade möjlighet att visa på bristerna i Skatteverkets argumentation, något som inte nödvändigtvis en motpart med mindre resurser hade kunnat göra. Lagen är då förvisso lika för alla, men alla är inte lika inför lagen.

  • Barnkonventionen som svensk lag – en diskussion om utmaningar och möjligheter för att förverkliga barns rättigheter

    Pernilla Leviner

    Att Sverige som stat har ett ansvar för att efterleva och förverkliga barns rättigheter så som de formuleras i FN:s konvention om barnets rättigheter är något som de allra flesta tycker är självklart och viktigt. Det råder dock oenighet om hur detta bäst uppnås. Inkorporering ses som lösningen av bl.a. barnrättsorganisationer och många politiker, men när den s.k. Barnrättighetsutredningen la fram ett förslag om just detta framkom skepsism, kritik och motstånd från en rad remissinstanser, inte minst juridiska sådana. Lagrådet lämnade också ett yttrande som knappast kan ses som något annat än en totalsågning. Trots detta har regeringen i mars 2018 lagt fram en proposition med förslag om att barnkonventionen ska ges status som svensk lag. Inkorporering förväntas efter omröstning i riksdagen i juni 2018 genomföras i januari 2020. Syftet med denna artikel är att diskutera vad inkorporering av barnkonventionen på det sätt som nu föreslås kan komma att innebära för barns rättigheter i svensk rätt. Diskussionen kan ses som ett försök att analysera inkorporeringsfrågan bortom de polariserade ställningstaganden som framkommit i debatten.

    Det kan övergripande konstateras att det faktiskt är osäkert vad inkorporering kommer att innebära. I Sverige har vi inte särskilt stor vana vid att inkorporera internationella konventioner, och vad det kan komma att innebära beror förstås på vilka andra åtgärder som vidtas och vilket tolkningsstöd som kommer att tas fram. Även om det kan bli som förespråkarna hävdar, att konventionens ställning kommer att tydliggöras, att ett barnrättsbaserat synsätt kommer att få genomslag i rättstillämpningen samt att transformering av konventionens artiklar kommer att påskyndas, ser jag ett problem i att det faktiskt saknas en diskussion om vad det mer exakt är som regeringen vill uppnå genom inkorporering, och till vilket pris. Jag menar att förhoppningarna är något naiva och att det finns problem med inkorporering i enlighet med propositionen. Det finns enligt min mening också en risk för vad som kan kallas för politisk problemdumpning, dvs. att ansvaret för avvägningar och prioriteringar som i grunden är politiska lämnas över till rättstillämparen.

  • Regleringen av statliga myndigheters finansiering

    Vilhelm Persson

    I artikeln ges en översikt över den centrala regleringen avseende myndigheternas finansiering. Förvaltningens omfattning och komplexitet gör att det inte är en trivial uppgift att kanalisera statens resurser rätt så att varje myndighet kan utföra just sina uppgifter. Regleringen ställer upp villkor för de anslag som myndigheterna får från statsbudgeten, för de lån som myndigheterna tar upp och för myndigheternas möjligheter att ta emot stöd från privata aktörer. Förhållandet mellan myndigheterna och regeringen präglas av budgetlagens reglering av förhållandet mellan regeringen och riksdagen. Reglerna speglar också spänningsförhållanden mellan viljan att styra myndigheters verksamhet och viljan att ge flexibla möjligheter till god hushållning. Sammantaget ges regeringen goda möjligheter att styra underlydande myndigheter. Den kan skapa skräddarsydda förutsättningar för varje enskild myndighet. Trots att regleringen till stor del har formen av formellt bindande rättsregler används rättsliga medel i princip inte för tolkning, tvistlösning eller sanktioner. Detta innebär minskad transparens.

  • Rättsfallskommentar
  • Mellandom kan meddelas i en förvaltnings­process trots avsaknaden av uttryckliga lagregler härom. Denna åtgärd ska dock vara lämplig i det enskilda fallet. HFD 2017 ref. 13.

    Rune Lavin

  • HFD 2017 ref. 30: nytt eller fortsatt försäkringsfall

    Ruth Mannelqvist

  • HFD 2017 ref. 5: proportionalitetsbedömning vid djurförbud

    Henrik Wenander

  • Anmäld litteratur
  • Anmälan. Therése Fridström Montoya, Homo juridicus: den kapabla människan i rätten, Iustus förlag, 2017, 220 sidor. ISBN 978-91-7678-979-7.

    Elisabeth Eneroth

  • Recension. D. Kästle-Lamparter, Welt der Kommentare. Struktur, Funktion und Stellewert juristischer Kommentare in Geschichte und Gegenwart, Mohr Siebeck, Tübingen 2016, 416 s.

    Dan Hanqvist

  • Book Review. Anna-Sara Lind, Jane Reichel & Inger Österdahl (eds.): Transparency in the future – Swedish Openness 250 Years (Ragulka förlag 2017)

    Liisa Leppävirta

  • Bokanmälan. Delegation af myndighedsudøvelse til private aktører, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 2017. ph.d.- afhandling 21 juni 2017, av Azad Taheri Abkenar

    Lena Marcusson

  • Nyare finsk offentligrättslig litteratur på svenska. Jyränki och Husa, Konstitutionell rätt; Kulla, Förvaltnings­förfarandets grunder

    Henrik Wenander

  • Medverkande